För att få den första dokumenterade kakan i Sverige måste vi gå tillbaka ända till vikingatiden. På vikingatiden fanns det liknande bakverk av den sorten vi idag kallar för kaka. Man vet inte exakt vad dessa bakverk var gjorda av, men man vet att de var gjorda av mjöl och honung och var därför sega i sin konsistens.

Men precis som i resten av Europa så fick kakan inte sitt stora genombrott i Sverige förrän på medeltiden när sockret blev en del av matlagningen. Det var på medeltiden som man i Sverige började ha yrkestiteln sockerbagare. Det som främst bakades då var olika sorters kringlor, vilket är ett bakverk som funnits ute i världen sedan 400-talet. Men det var alltså på medeltiden som den började bli populär även i Sverige. En kaka som är mer typiskt svensk och är ett måste kring december är pepparkakan som har bakats i Sverige sedan 1400-talet.

På 1700-talet började det bli mer vanligt att jobba som sockerbagare och det är tack vare att det kom fler invandrare från bland annat Schweiz, Italien och Frankrike som var yrkeskunniga och tog med sig fler varianter av bakverk till Sverige. På 1720-talet hade Stockholm ungefär 15 stycken kaffehus som kan liknas vid vad ett café är idag. Dit kom man för att dricka kaffe och äta vetebröd. Men sedan blev kaffet förbjudet och ungefär 100 år senare, alltså på 1800-talet, fick kakan ett uppsving eftersom kaffet blev tillåtet igen.

Det var på 1800-talet som kakan började att utvecklas mer. Tidigare hade man främst bakat småbröd som kokades i fett. I samband med att järnspisar, jäst och socker blev mer vanligt kunde kakan utvecklas därefter.